St. Simons Sjöfararna: Skillnad mellan sidversioner

Scoutkåren St. Simons Sjöfararna bildades den andra mars 1959. De grundande medlemmarna var Torkel Essen, Sigfrid Järnström, Mikael Järnström, Bo Fredriksson och Nils Lome. Till kårchef utsågs Torkel Essen, vicekårchef blev Mikael Järnström, sekreterare Sigfrid Järnström, materialförvaltare, Bo Fredriksson och Kårekonom Nils Lome. Lite senare fick man även förstärkning av Rafael Lönnqvist som avdelningschef. Följande år när kåren drar igång sin vargungeverksamhet får man ytterligare en ledare med Anita Lönnqvist som kårens första vargungeledare.

Den nygrundade scoutkåren fick sitt namn den 15 april samma år. På förslag av kårchefen antog kårkvarteret enhälligt namnet St. Simons Sjöfararna, eftersom Pargas kyrka är helgad till lärjungen Simon. Kårchef Essen designade även kårmärket samt föreslog den blåvita snodden till scouthalsduken. Halsduksmärket som är Pargas kyrkas invigningskors fäställdes också vid denna tidpunkt även om den togs i bruk först vid 40 års jubilet 1999.

Vid starten var kåren en pojkscoutkår även om man hade flickor som vargungeledare. I samband med starten för Finlands svenska scouter (FiSSc) år 1975 som bildas när Finlands Svenska Scoutförbund och Finlands Svenska Flickscoutförbund slås ihop. Blir Sjöfararna en samscoutkår d.v.s. en scoutkår för både pojkar och flickor.

Vid mitten av 80-talet ligger verksamheten nere ett par år p.g.a. ledarbrist. Men 1987 sker en nystart när [http://www.flickr.com/photos/41728706@N03/3920678034/in/set-72157622650680162/ Henric Schmidt] och Fredrik Geisor drar igång verksamheten på nytt. Ny verksamhet som nu införs är bl.a. vandringar och utlandsresor vartannat år.